Som jag säkert har nämnt ett tjugotal gånger på den här internetbaserade dagboken har jag en fobi för ovårdade naglar. Därför har en stor del av min psykiska hälsa varit i botten sedan ganska precis ett år tillbaka. Ja, för det var vid den här tiden förra året som jag börjde inom vården "4 real". Det innebar ett stort OBS kring de basala hygienrutinerna. Det var bara till att tiga och snällt lyda dem. Vilket har betytt att mina älskade nagellack under den här perioden inte har fått breda ut sig i ett grant lager och sprida sin starka, ettriga, beroendeframkallande doft. Idag har jag ingen fast tjänst på sofieborg. Så jag ska gå all in för att mina naglar ska få ett angenämt första möte med lacken igen.