Idag kände jag mig som ett barn. Kl 15.00 stod päronen på parkeringen på jobbet och väntade på mig. Jag gnällde över hunger och mitt sementblock till hjärna. Vi åkte till strömpilen. Jag fick korv och läsk. Som jag fick äta i bilen. Eftersom jag aldrig lämnade bilen. När jag kom hem hade de rensat avloppet i mitt helvetesbadkar. SAMT smort dörren. För när jag på ren rutin öppnade den med all kraft jag har höll jag på att ramla eftersom den numera går så lätt som en dörr ska göra. Jag äro dem evigt tacksam