Hej LIVET.

 

Lika bra att beta av allt det jobbiga för att "clean the air" och därefter eventuellt kunna skriva roliga, glädjespridande inlägg. 

 

Tillvaron just nu är bra. Men vägen hit. Har varit kantad av motgångar. Jag ska ge er en inblick i detta.

 

När man som ny uni-student kastas in i sin första föreläsning och den råkar handla om de kommande 3 årens kanske mest ökända ämne - anatomi - då är en inte så kaxig längre. 

När dessa föreläsningar dessutom har schemalagts mellan 8 och 12 mån-tors innebär det tidiga kvällar då man missar bonde söker fru. Redan här har livet plötsligt gått in i en kritisk fas.

Så är skolan slut för dagen och man känner att ett pulshöjande ledarlett träningspass hade varit lösningen på kaoset i huvudet. Lika snabbt kommer dock insikten i att det inte är möjligt med en stukad fot. 

När foten sedan efter två veckor börjar återhämta sig riktigt fint men träning ändå inte är aktuellt för att förkylningen från helvetet drabbat en då börjar kris-skylten lysa rött. 

När då marabous salta mandlar och japp-choklad får agera stöd medföljer givetvis konsekvenser i form av dålig hy. Ingen världnyhet, jag vet. Men ack så sorgligt för det. 

När en då sitter i sin soffa på Fjärdhundragatan. Med slemhosta som ger tårfyllda ögon och finnar som lyser upp i höstmörkret. Då ger det väl bara extra krydda på moset när två-tre flugor väljer att cirkulera runt min smutsiga halo. I en veckas tid. Innan jag lyckades kväva deras surrande en gång för alla. 

 

Ja, ni hör ju. 

Men som man brukar säga - NU KAN DET BARA BLI BÄTTRE.