Nu är jag tjugo år. Jag känner inte det minsta skillnad. Eller jo förresten. Det kan vara så att jag sträcker på mig lite extra nu när jag inte längre är en s.k teenager. För med det följer ju krav. Krav på att uppträda vuxet och göra vuxna grejer. Jag försöker det i alla fall. När jag inte flänger runt som springvikarie på ersboda, sofiehem och tavleliden går jag alltid till mamma och pappa och läser vk, ger Cezzo lite uppmärksamhet, ser om de har nåt gott i kylen, lånar bilen, kör till nåt ovärt ställe, lämnar tillbaka nyckeln, åker hem till mig, försöker hitta tillbaka till gamla rutiner med matlådor, ser breaking bad, snyter mig, aktar mig för att använda sköljmedel när jag tvättar då det numera står massa arga lappar om det everywhere i tvättstugan, går och lägger mig i mycket rimlig tid, skrollar igenom instagram, kämpar för att hålla ögonen öppna, råkar touch:a skärmen och gilla nån konstig bild, släcker lampan och somnar långt innan man ens räknat klart till tjugo.

 

Livet nu alltså!