Imorse regnade det. Inte bara några enstaka droppar. Det ÖSTE ner.

Under tystnad står jag i hallen och klär på mig regnstället som även denna morgon ska få äran att utnyttjas, till min stora förtjusning. n.o.t.
Min kära mor slänger en sorgsen och medlidande blick på mig och säger sedan:

-Vill du ha skjuts?

Ingenting hade kunnat komma mer lägligt än dem orden.

Att jag skulle slippa förnedras när jag i full fart mot skolan skulle cykla med endast ögonen synliga, gjorde mig överlycklig.

Sen att det spelades Markus Krunegård och att sitsvärmaren var påslagen var ju inte direkt heller ett - .


ung. såhär glad blev jag: