Idag kände jag mig naken. Avskalad och blottad när jag på grund av inlämnad cykel tvingades ta mig hem till fots. Min kedja hoppade för tredje gången på en vecka och jag har inte lust att slå upp knäna något mer. Mina knän är dessutom den mest utsatta delen på min kropp och har varit med om en hel del genom åren. Det gjorde ont att räcka över cykeln till reparatörkillen. Den är liksom världens bästa fordon.

 

 

Jag får tillbaka den imorn kl 12.

Lagom väntetid för att hinna klösa bort sårskorpor från knäet.